Butterfly fly away..
Taknar flyter genom mitt huvud.
Vet inte riktigt vad ja ska skriva, kan inte sätta ord på det..
Jag vet inte om jag ska vara glad/arg eller ledsen. Tur är det iallafall att musik finns i vår värld, vet inte vad jag hade gjort annars för musiken håller mig lugn.. Ibland vill jag bara ställa mig och skrika, iblad gråta tills tårarna tar slut och vissa dagar känns det som att ingenting kan bli bättre än vad det är just nu. Men det pendlar så mycket upp och ner, det handlar om timmar, ibland dagar. Jag hinner inte med o känna efter på riktigt. Jag hinner inte med i svängarna, jag halkar efter mig själv..
I can almost see it that dream i'm dreaming
but there's a voise inside my head sayin' ''you'll never reach it''
Är det konstigt att man tycker om en låt så mycket när den passar in så bra på livet? Iallafall i mitt liv. Därför vill jag tatuera den, för den här låten har hjälpt mig när jag har det svårt.
