Therese Olander

Underbart inlägg har du skrivit. Tårarna bara rinner när jag läser det.

Du har rätt om allt du skriver.
Vi var allt för varandra, jag gjorde allt för dig och du gjorde allt för mig. Du var min bästa vän och jag var din. Vi fanns där för varandra så fort det var någonting. I svåra tider var du den jag pratade med och jag försökte hjälpa dig med dina problem. Vi delade gjälde, skratt och tårar med varandra.

Vi gjorde en resa tillsammans, vi åkte till London. Delade undrebara stunder och det är någontoing som jag aldrig glömmer. Att få åka till det landet jag älskar med min bästa vän. Jag trodde inte riktigt att det var sant. Det var vi som umgicks i skolan och det var vi som gjorde alla arbeten tillsammans. Det var vi som kämpade.

Nu pratar vi inte med varandra längre.. Vi kanske hälsar på varandra i skolan men inte mer. Vi gled ifrån varandra och det är ingenting vi kan ta tillbaka, inte nu. Det är för sent för det.. Men du ska veta att tårarna rinner när jag skrver det här, för jag bryr mig fortfarande. Jag bryr mig om dig och jag saknar dig. Jag hoppas att du har det jätte bra tillsammans med din älskade och att ni får ett fint liv tillsammans.

Tack för en underbartid tillsammans med dig. Jag glömmer det inte. Jag skulle gärna vilja träffa dig igen, men som du skrev vad ska vi göra eller vad ska vi prata om? Det känns inte som vi har så mycket gemensamt längre. Det vi har tillsammans är att vi hade varandra.. Det var du och jag mot världen men nu har vi nya vänner som båda håller kära. Jag har mina och du har dina.  Jag hoppas att dina vänner behandlar dig som du förtjänar för det gör mina.

Kommentarer
Postat av: Jontz

Pff, inbilla dig ingenting, det är aldrig försent att få en vän tillbaka hörrö :)

2010-01-09 @ 21:00:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0